onsdag 12 april 2017

Mitt i naturen

Härom dagen när jag var ute i vår trädgård på jobbet (vi håller på att bygga upp en visningsträdgård) så blev jag avbruten mitt i mitt grävande av ett par fåglar. De kom farande som en projektil från ovan och slog ner bara några meter ifrån mig. En sparvhök och en duva. Jag tror i alla fall att det är en sparvhök, har surfat runt på nätet och tycker mig se likheter. Är det nån som har någon annan teori så återkom gärna!


Duvan skrek så det skar i både öron och hjärta medan höken helt brutalt pressade in sina klor i duvan och satte sig på dess hals. För en kort sekund betraktade sparvhöken mig, men tydligen var jag inte det minsta hotfull. Sedan började den taktfast och rytmiskt rycka bort fjädrar från sitt byte. Då och då stannade den upp och tittade på mig med sina gula ögon medan duvan flaxade...
Mer ingående än så tänker jag inte återberätta det hela. Låt oss bara säga att duvan inte hade en suck av chans och att den numera är i duv-himlen.

Fastän duvan var något större än höken så var det redan från början ingen tvekan om vem som skulle vinna. Vilken muskelkraft i höken! Helt fascinerande. Just då, just där, kände jag mig verkligen som om jag befann mig mitt i naturen.

3 kommentarer:

  1. Mitt i livet...är lättare att acceptera när någon blir mätt och överlever pga det otäcka. Våld utan koppling till överlevnad gillar jag inte, men detta är något annat?

    SvaraRadera
  2. Ja så är det i naturen. Ibland tycker man att den är brutal. Men i naturen dödar dom flesta för att överleva. Är det så bland människorna också, att en del dödar för att överleva? Carita

    SvaraRadera
  3. Vilken omtumlande upplevelse - huu, stackars duva som inte hade en chans.
    Ha det så gott !
    Kram/Isa

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag blir superglad! Det är så roligt att läsa vad du tycker och tänker.