söndag 30 april 2017

Trädgård och sköldpaddor

Äntligen en riktig vårdag i trädgården! Solen sken från en mestadels klarblå himmel och det gick att böka runt i trädgården utan vare sig mössa eller vantar. Hurra! Som jag har längtat.

Sköldpaddorna har varit vakna en tid, men det har inte blivit mycket solande för dem med det trista vädret som har varit. Men idag har flera tittat upp och kisat mot solen. Vissa av de folkskygga har passat på att sola när ingen av oss varit i närheten. Så fort vi har närmat oss så har de dykt i och gömt sig.


Men Ester, den tuffaste i gänget, bryr sig inte om oss. Hon har ägnat hela dagen åt att ligga i solen och värma upp sina kalla leder. Då och då har hon sträckt ut ett ben extra mycket. Det gör hon för att vecken i huden ska sträckas ut helt så att varenda vrå på kroppen kan torka. Då och då betraktar hon oss. Kanske bjuds det på nåt gott? Underbart härligt att ha dem framme igen!

onsdag 26 april 2017

En ledig dag

Idag har jag varit ledig. Det här med att vara ledig mitt i veckan, när alla andra jobbar eller går i skolan, är lite lyxigt. Då kan man passa på att göra saker som ingen annan vill göra - plocka nässlor och äta nässelsoppa till lunch till exempel.

Nässelsoppa är något väldigt bra, tycker jag. Det är framför allt gott förstås, men det lockar också fram någonting annat i mig. Jag är inte riktigt säker på exakt VAD det lockar fram, men det känns fint i hela kroppen. Det är liksom det ultimata vårtecknet.


Pappas recept ska det vara såklart. Det är ett måste. Krämigt god soppa som serveras med kokt ägg. Mums!


Annars har det inte hänt speciellt mycket idag. Vädret har bjudit på ömsom regn och ömsom sol och temperaturen har varit ganska låg. Jag satt en stund i växthuset, men inte ens det var särskilt mysigt. Så istället för att pyssla med saker utomhus har jag tittat en del på trädgårdsprogram på youtube. Där finns mycket sevärt. Senaste säsongen av Gardeners World är ett måste att hänga med i tycker jag. Annars har jag ägnat en del tid att fundera på om det kommer något picknickväder någon dag och vad jag i så fall ska stoppa ner i min nya fina picknickkorg.


Jag är blodgivare (blev det på tok för sent i livet, men nu är jag i alla fall igång) och efter gårdagens besök fick jag den här tjusiga väskan. Jag gillar den skarpt! Den kommer att lysa upp varenda picknickfilt! Och trots att den är grön så är det ingen risk att jag kommer tappa bort den i gröngräset. Hihi!

söndag 23 april 2017

Våren i trädgården

Trots kalla nätter och kyliga dagar så pågår våren omkring oss. Det blir grönare och grönare och igår såg jag de första gula blommorna på rapsfältet här i närheten. Själv klär jag mig löjligt varmt och ser nästan ut som en Michelingubbe när jag jobbar på i trädgårdarna. Lite märkligt är det allt.


I trädgården blir det också allt grönare. Ramslöken mår fint och sparrisen har tittat upp. Persikoträdet som jag slog in i duk förra helgen verkar ha klarat köldknäppen och blommar fantastiskt vackert. Nu håller jag alla tummar jag har för att temperaturen ska hålla sig någorlunda varm några dagar till.


Jag vet inte om jag blev mest överraskad eller mest glad när jag såg att rosmarinen faktiskt har lyckats överleva vintern! Halleluja! Jag vet inte hur många år jag har försökt övervintra rosmarin, och i höstas gav jag liksom upp. Jag tryckte ner en planta intill ett plank och tänkte håglöst att "tja, det här går väl inte det heller..." Men se tydligen fungerade det!


I dammen har sköldpaddorna vaknat. Då och då tittar de upp över ytan, men strax därpå dyker de ner igen. Jag förstår dem. Vem vill ligga och sola i blåst och småregn? För deras skull hoppas jag att solen snart kommer tillbaka och dessutom bjuder på lite värme. Sköldisarna behöver värma upp sig efter sin långa dvala.

I morgon inleder vi sista veckan av april. Låt oss hoppas att vädret gör ett lappkast och börjar bjuda på lite sol och värme istället.

lördag 15 april 2017

Fruktlöst försök?

Mitt fina persikoträd har sedan några dagar haft fullt med stora rosa knoppar på varenda gren. Här och där har några blommor slagit ut och trädet är så fint! Persikorna, när de väl är mogna i slutet av juli, är riktigt söta och goda. Jag är så glad åt mitt träd!

Men ack och ve. Nu är det omslag i vädret och de kommande nätterna ska bli kalla. Ja minusgrader till och med sägs det. Varenda en av persikornas blommor kommer att frysa om väderprognosen stämmer och då blir det ingen frukt senare i år. Snyft!

Självklart försöker jag rädda dem så gott jag kan. Hela trädet är inslaget i duk och presenning. Tack vare vår upphöjda altan så ligger ingen tyngd på själva trädet, utan all duk ligger över takbjälkarna.


Inne i "tältet" är grenarna hyfsat skyddade. Hoppas, hoppas, hoppas att åtminstone några av blommorna klarar sig!

Hoppas ni alla har en riktigt GLAD PÅSK!

onsdag 12 april 2017

Mitt i naturen

Härom dagen när jag var ute i vår trädgård på jobbet (vi håller på att bygga upp en visningsträdgård) så blev jag avbruten mitt i mitt grävande av ett par fåglar. De kom farande som en projektil från ovan och slog ner bara några meter ifrån mig. En sparvhök och en duva. Jag tror i alla fall att det är en sparvhök, har surfat runt på nätet och tycker mig se likheter. Är det nån som har någon annan teori så återkom gärna!


Duvan skrek så det skar i både öron och hjärta medan höken helt brutalt pressade in sina klor i duvan och satte sig på dess hals. För en kort sekund betraktade sparvhöken mig, men tydligen var jag inte det minsta hotfull. Sedan började den taktfast och rytmiskt rycka bort fjädrar från sitt byte. Då och då stannade den upp och tittade på mig med sina gula ögon medan duvan flaxade...
Mer ingående än så tänker jag inte återberätta det hela. Låt oss bara säga att duvan inte hade en suck av chans och att den numera är i duv-himlen.

Fastän duvan var något större än höken så var det redan från början ingen tvekan om vem som skulle vinna. Vilken muskelkraft i höken! Helt fascinerande. Just då, just där, kände jag mig verkligen som om jag befann mig mitt i naturen.

tisdag 11 april 2017

Mycket att njuta av just nu!

Tänk vad vårdagarna går fort. Visst är det märkligt att de går fortare än till exempel vintermånaderna? Nu gäller det att njuta av varenda sekund.

Och njuter gör jag. Jag njuter av min trädgård på fritiden och jag njuter av andras fantastiska trädgårdar på arbetstid. Och någonstans däremellan - när det inte är tid för trädgårdsnjutande - njuter jag av alla positiva reaktioner på min bok Blomsterflickan. Senast igår fick jag en fantastisk respons av en läsare, och lyckokänslan är enorm.

Idag tänkte jag dela med mig av ett litet stycke ur boken. De här raderna är från sidan 16:




Fredag var grusgångsdag och Ingegerd och ogräsjärnet satte igång med sitt arbete. De krafsade, pillade, skrapade och hackade sig framåt genom trädgårdens snirkliga grusgångar. De tog sig fram genom köksträdgården, mellan rhododendron och syren och vidare in i cirkeln som omslöt den stora linden. Då och då stannade Ingegerd upp och lyssnade till växterna och platserna hon passerade. Hon lyssnade efter sinnesstämning och lugn och när hon uppfattade det hon sökte log hon alltid.
”Ja, det här blir bra.” brukade hon svara trädgården.
När hon hade kommit halvvägs runt vårdträdet lutade Ingegerd järnet mot den runda bänken som stod kring lindens stam, drog av sig trädgårdshandskarna och satte sig ner. Hon lutade den ömmande ryggen mot stammen.
Linden var trädgårdens mittpunkt och av dess storlek att döma hade den stått på samma plats i hundratals år. Den breda trädkronan gav en välkommen skugga till platsen vid stammen och om Ingegerd var tvungen att välja en favoritplats i trädgården skulle det bli just den. Här satt hon ofta och såg ut över trädgården hon förvaltade. Jo, för det var en sorts förvaltande det handlade om. Trädgården runt omkring henne var unik. Den hade alltid varit unik och den skulle alltid förbli unik och speciell. Trädgården var mer än unik förresten, den var underbar och säregen. Den var hennes allra närmaste vän och hon fick ofta känslan av att trädgårdens själ berörde hennes egen. De hörde ihop, så enkelt var det.



Blomsterflickan finns att beställa på de flesta nätbokhandlar, t ex Adlibris och Bokus. Det går också bra att beställa via mig, men då tillkommer fraktkostnad. Å andra sidan skriver jag dit en liten hälsning såklart. :-)
Om ni köper den, och OM ni läser den, så blir jag väldigt glad om ni berättar för mig vad ni tyckte. Jag är så rysligt nyfiken av mig nämligen. 

I morgon är jag ledig och då kan man ju passa på att göra nåt fantastiskt. Eller så kan man göra som jag - ta några vändor till tippen. Sånt måste också göras. Ha det fint!