onsdag 24 februari 2016

Ruinen

Idag saknar jag min ruin. Eller rättare sagt, jag saknar våren och sommaren i min ruin. Det är en varm, solig plats där växterna mår fint. Jag mår också fint där. Det är en perfekt plats att lapa sol på.


Det var för två år sedan jag fick för mig att bygga upp min ruin. Jag planade ut jorden och var riktigt noga med underarbetet, vilket förstås har lönat sig. Ett ordentligt lager med sättgrus, hela två decimeter tjockt, och stenplattor innan tegelväggarna byggdes upp.

Tråkigt förarbete

Själva konstruktionen är superenkel. Jag brydde mig inte om att mura upp väggarna eftersom jag hade lusläst kommunens regler för bygge (en lång harang av utropstecken och "ej", "icke" och "ajabaja"). Väggarna är därför kallmurade och hela konstruktionen är lätt att flytta om någon ilsken kommunanställd skulle titta förbi och ha åsikter.

Några timmar in på staplandet.

Innan jag började hade jag en bild av brutna stenplattor och backtimjan och det var det jag strävade efter. Så här i efterhand kan jag bara konstatera att det blev precis som jag ville.

Golvet är på plats. Lavendeln är planterad.

Det är en hel del växter kring platsen. På utsidan av den kortare väggen växer klätterhortensia. I andra hörnan växer Sympathie så det knakar. I framkanten av ruinen står rosen Flora Danica och en hibiskus. Backtimjan breder ut sig i alla skrymslen och jag har satt mängder med lavendel.

Flora Danica

För tillfället står det en solstol i ruinen. Men det är egentligen fel. Det ska vara en soffa av något slag. En gjutjärnssoffa av äldre modell. Tja, så var det i alla fall i min ursprungliga tanke. Men nu har vilstolen stått där en hel säsong, och den är faktiskt inte så dum. Och som yngsta dottern konstaterade förra året: "Men man kan inte sova lika gott i en järnsoffa."

Trädgårdshibiskus

Det allra bästa med den här platsen är att våren kommer dit tidigt. Det blir fort varmt där. Snart, om bara några veckor ska jag sitta där med en tekopp i handen och titta ut över våren. Japp, så får det bli.

Det ska bli spännande att se hur allt kommer att växa till sig kommande säsong. Ruinen är nyanlagd, men hittills har det vuxit så det knakar. Så jag har höga förhoppningar.
(Note to myself: Fota mer i år! Det är på tok för få bilder från ruinen.)


6 kommentarer:

  1. Visst är det häftigt att kunna skapa ett annat mikroklimat på det viset?! Jag har gjort något liknande med mitt svarta plank. Men stenar behåller ju värmen på ett annat sätt, så jag förstår att växterna runtomkring trivs.

    Kram, Karin

    SvaraRadera
  2. Ser så vackert ut i din ruin - förstår att du längtar och trivs där. Kommer att bli så vackert när lavendeln blommar tillsammans med rosen som går ton i ton med teglet. Och som dottern säger - man kan ju inte sova i en järnsoffa.
    Ha det så gott !
    Kram/Isa

    SvaraRadera
  3. Det blir fort varmt där, skriver du. Då ska jag sätta fart och bygga ruin meddetsamma. För här är för kallt.
    Dotterns kommentar var ju bra.
    Vad fint att växterna tagit sig så bra redan. Det är onekligen ett fint blickfång. / Britt

    SvaraRadera
  4. Din ruin är så vacker! Har varit lite sugen på att få till något i samma stil men verkligen inte haft en tanke på att kommunen kunde ha synpunkter! Det finns tydligen regler för allt. Vad menas med kallmurad?
    Må så gott!

    SvaraRadera
  5. Oh vad fin den är. Jag skulle också vilja ha en sådan. Men har inte kommit på vart. Men en vacker dag gör jag nog det.
    Allt gott
    Annika

    SvaraRadera
  6. Kul att jag hittade hit, och fick se din fina ruin. Drömmer också om en ruin
    efter att jag sett en bild nånstans för nåt år sen, den hade också ett fönster
    i som din. :)
    h. Malin

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag blir superglad! Det är så roligt att läsa vad du tycker och tänker.