lördag 27 februari 2016

Promenad i sent eftermiddagsljus

Efter en hel dags såsande lyckades jag till slut ta mig ut vid femtiden. Jisses, tänk att det ska vara så svårt emellanåt. Nåja. Bättre sent än aldrig heter det ju.


Jag tog sikte på Ålabodarna och gånggriften som ligger så vackert uppe på höjden intill Öresund. Utrustad med endast en mobilkamera försökte jag förgäves fånga det vackra på bild. En dag ska jag verkligen ta tag i det här med fotografering. Det skulle vara så roligt att kunna få till riktigt vackra bilder. Så där som många av er gör.


Långt därborta vilar Ven. En ö som jag besöker alldeles för sällan med tanke på att vi bor så nära. Det ska jag ta tag i kommande sommar - en cykeltur längs de vackra vägarna får det minsann bli.


Underbar kvällspromenad avslutades med att länge stå och betrakta svanen som långsamt guppade på vågskvalpet. Totalt obrydd över den kalla vinden och det (troligen) ännu kallare vattnet. Det är något särskilt med svanar ändå. Så majestätiska de är!



fredag 26 februari 2016

Solljus - en favoritfärg

Vilken är din favoritfärg?

Ha! Hur i all världen ska jag kunna svara på den? Jag älskar gult, grönt, rött, rosa, blått, lila, brunt och alla andra färger däremellan. I alla fall i trädgården. Jag har svårare att sätta på mig en knallrosa tröja, men samtidigt uppskattar jag när andra bär skarpa färger.

Varför gillar jag alla färger i trädgården? Eller rättare sagt, NÄR tycker jag att alla färger är vackra? Det var en lättare fråga att besvara. Helt enkelt när solen skiner på dem. När det soliga ljuset faller på växterna och får den naturliga färgprakten att framhävas ännu mer.

Lånad av Wellness guide

Svaret på frågan om min favoritfärg blir alltså solljuset. Duger det som svar? Jag hoppas det i alla fall. För titta här. Ser ni hur fantastiska färgerna blir i solen?!

Daglilja  "Trigger"

Flora Danica

Iris

Japanskt körsbär

Vill du se vad andra har svarat på den här hopplösa frågan så kan du titta in på Bland rosor och bladlöss.


onsdag 24 februari 2016

Ruinen

Idag saknar jag min ruin. Eller rättare sagt, jag saknar våren och sommaren i min ruin. Det är en varm, solig plats där växterna mår fint. Jag mår också fint där. Det är en perfekt plats att lapa sol på.


Det var för två år sedan jag fick för mig att bygga upp min ruin. Jag planade ut jorden och var riktigt noga med underarbetet, vilket förstås har lönat sig. Ett ordentligt lager med sättgrus, hela två decimeter tjockt, och stenplattor innan tegelväggarna byggdes upp.

Tråkigt förarbete

Själva konstruktionen är superenkel. Jag brydde mig inte om att mura upp väggarna eftersom jag hade lusläst kommunens regler för bygge (en lång harang av utropstecken och "ej", "icke" och "ajabaja"). Väggarna är därför kallmurade och hela konstruktionen är lätt att flytta om någon ilsken kommunanställd skulle titta förbi och ha åsikter.

Några timmar in på staplandet.

Innan jag började hade jag en bild av brutna stenplattor och backtimjan och det var det jag strävade efter. Så här i efterhand kan jag bara konstatera att det blev precis som jag ville.

Golvet är på plats. Lavendeln är planterad.

Det är en hel del växter kring platsen. På utsidan av den kortare väggen växer klätterhortensia. I andra hörnan växer Sympathie så det knakar. I framkanten av ruinen står rosen Flora Danica och en hibiskus. Backtimjan breder ut sig i alla skrymslen och jag har satt mängder med lavendel.

Flora Danica

För tillfället står det en solstol i ruinen. Men det är egentligen fel. Det ska vara en soffa av något slag. En gjutjärnssoffa av äldre modell. Tja, så var det i alla fall i min ursprungliga tanke. Men nu har vilstolen stått där en hel säsong, och den är faktiskt inte så dum. Och som yngsta dottern konstaterade förra året: "Men man kan inte sova lika gott i en järnsoffa."

Trädgårdshibiskus

Det allra bästa med den här platsen är att våren kommer dit tidigt. Det blir fort varmt där. Snart, om bara några veckor ska jag sitta där med en tekopp i handen och titta ut över våren. Japp, så får det bli.

Det ska bli spännande att se hur allt kommer att växa till sig kommande säsong. Ruinen är nyanlagd, men hittills har det vuxit så det knakar. Så jag har höga förhoppningar.
(Note to myself: Fota mer i år! Det är på tok för få bilder från ruinen.)


söndag 21 februari 2016

Filmvisning - sköldpadda i fokus


"Efter regn kommer solsken" tänkte jag redan igår och därför kommer det ett gladare inlägg idag. Nyfikenheten på sköldpaddorna är emellanåt ganska stor och idag tänkte jag ägna en liten stund åt de här urhäftiga djuren som bor i vår damm.

Vi har sju vattensköldpaddor av tre olika arter. Just nu dvalar de på botten av dammen och jag hoppas att de mår riktigt bra. Men det gör de alldeles säkert. Allt är som det ska och om 5-6 veckor borde de titta upp över ytan igen.


Sköldpaddor är härliga sällskapsdjur! Vill ni veta mer om dem och hur de har det så kan ni läsa mer om dem under fliken "Sköldpaddorna". Och vill ni se en av dem så kan ni titta på videoklippet nedan. Det är ganska liten bild eftersom jag inte hade en aning om att jag skulle filmat med kameran liggande. Nu är det filmat med "stående bild" och därmed försvinner hela tanken med widescreen. Nåja. Vad vet man.
Filmen ligger även på youtube och där kan det vara lättare att se. Klicka i så fall här


lördag 20 februari 2016

Ett sorgligt inlägg

Som den uppmärksamme redan har lagt märke till så har det inte blivit några inlägg om hönorna på länge. Det finns inte heller någon bild på dem i headern ovan. Det i sin tur beror på att de inte längre finns kvar. Jag är riktigt ledsen över detta.




Under hösten blev de svarta hönorna sjuka och trots massiva insatser både från mig och min man så blev de inte bättre. Vi hade fått in rödkvalster i hönshuset och hur vi än gnodde och fejade så blev vi inte av med dem. Trots detta blev hönorna sämre. Till slut var det bara att inse att vi inte kunde hjälpa dem och de avlivades. Det känns sorgligt och jag drömde om dem flera gånger veckan efter att de försvunnit.

De två bruna hybridhönorna som vi skaffade senare klarade sig. Antagligen berodde det på att de inte hade lika hög rang i gruppen som de svarta. De fick trängas ihop i hönshusets ena hörna. Troligen gjorde detta att de inte utsattes lika hårt för angreppen. De två bruna flyttade till min syster och hennes familj och där mår de toppen. Känns bra förstås.


Självklart vill jag ha hönor igen. De är underbara sällskapsdjur. De spinner när de mår bra, visste ni det? Och att se dem sandbada och sprätta är härligt och rogivande. Inför kommande säsong har jag mycket tankar kring trädgården. Förhoppningsvis lyckas jag klämma in lite hönor också. Men jag måste hitta den ultimata platsen.

torsdag 18 februari 2016

Pilvallar och hamling

Jag bor mitt ute på skånska slätten. Här brer åkrarna ut sig åt alla håll och när vinden friskar i ligger grässtråna platta mot marken. Här och var finns samlingar av träd, men någon skog som kan stoppa vinden är det inte tal om. Möjligtvis kan man kalla trädgrupperna för dungar. Möjligtvis.


Längs en av grusvägarna här omkring finns pilar, gamla rester av pilvallen som måste ha löpt längs hela vägsträckan. Att träden ens står upp och skjuter nya skott varje år är ett mirakel. De lever ett hårt liv eftersom träkärnan för längesedan är borta. Stammarna består endast av den yttre barken samt den inre barken där den livgivande näringen transporteras upp till lövverket. Det beror på att trädet fått rötskador efter att den hamlats hårt under många år. Misshandel av trädet eller kulturarv? Tja, det är frågan.


Jag läste en gång att pilen kom till Sverige med munkarna på 1200-talet och då planterades vid klostren. Så det har jag under flera år varit helt övertygad om. Idag läste jag en helt annan historia - att trädet funnits här längre än så och att vikingarna använde sig av pilen. Nåja. Oavsett vilket så visste man i alla fall tidigt att pilens bark och löv innehöll acetylsalicylsyra och genom att tugga på växtdelarna så fick man smärtlindring.



Hamlade träd har ofta fantastiska former. Som den här. Hålet i stammens övre del blir ett öga i min fantasi och det hela blir till en häst eller någon annan spännande varelse med spretande hår.

Nu i februari ska pilarna hamlas och inom kort kommer de här träden vara stubbade. Jag väntar på det. Det är ett vårtecken för mig.

tisdag 16 februari 2016

Ni vet när man blir kär och bara måste köpa?

Kärleken slog ner som en blixt när jag hittade den här brickan. Jag fullkomligt älskar den!


Egentligen vet jag inte varför. Det är en nytillverkad plåtbricka i lantlig stil. Jag har inget som passar ihop med den och jag har inte heller någon plats för den. Men den ropade till mitt hjärta och när jag fick syn på den visste jag direkt att mitt liv skulle bli ännu bättre om jag ägde den. Dessutom behöver jag den till alla mina frukostar i växthuset kommande säsong. Jo, tänk vad man kan övertyga sig själv...


Jag har provat brickan genom att bära runt på mina två Ernst-koppar inne i vardagsrummet, och på det hela taget kändes det riktigt bra. Det är ju faktiskt bara lite goda scones, grädde och lemoncurd som saknas för att det hela ska bli perfekt. Och en bukett med lavendel.

söndag 14 februari 2016

Solig bukett och väntan

Min allra bästa idé hittills i år är det här med veckobuketter. Varje fredag hämtar jag en frodig och krispig blombukett som sedan pryder borden här hemma. Jo jag säger "borden" eftersom jag flyttar runt blommorna emellanåt för att jag ska kunna njuta av färgprakten. Den här veckans veckobukett är jag extra glad i eftersom den är solig. Och soliga färger kan man aldrig få för mycket av.


Annars händer inte så mycket just nu. Jag är inte på topp för tillfället, men jag hoppas verkligen att energin kommer åter när mars gör sin entré. Än så länge finns det inte så mycket vårtecken i trädgården, men här och var tittar snödroppar upp. Det är i alla fall roligt att följa er andra och se vad ni hittar på för att hålla energin igång under vintermånaderna.

Men våren kommer till vår trädgård och till sinnet, det vet jag också. Först på årets trädgårdspyssel-lista står växthuset och tanken är att tömma det helt och hållet, städa det och sedan måla det.

onsdag 10 februari 2016

Guld under ytan och glitter i gräset.

Vår trädgård är långt ifrån inspirerande just nu. Brunt, blött, trist. Det var tur att jag drog på mig gummistövlarna innan jag traskade ut på en liten runda.

Promenaden går till köksträdgården. Här finns inte mycket att se. Men det gör inte så mycket. Faktum är att det ska vara så. För själva guldet finns under jorden.
Som jordärtskockorna till exempel. De mår finfint därunder myllan. Jo, jag har ätit av dem flera gånger och de är verkligen supergoda! Ugnsbakade jordärtskockor med olivolja, flingsalt och svartpeppar. Mums!


Och under halm och jord i en av pallkragarna finns kronärtskockan Herrgård. Jag hivar i väg en ltien trädgårdsbön till den enda trädgårdsguden jag kan komma på - Demeter (som är jordbrukets och fruktbarhetens gudinna i grekiska mytologin) - och hoppas att hon kan hjälpa till att passa lille Herrgård åt mig medan jag är på jobbet.



I andra änden av trädgården är det också händelselöst. Allt liv - fisk och sköldpaddor - dvalar längst nere på botten. Fast det är som det ska. I alla fall långt in i mars. Sen borde det börja spritta i vattenytan igen.



Det är verkligen inte mycket att se på trädgårdsrundan. Inte en enda glittrande färgklick någonstans. Så jag börjar gå mot huset igen. Men på vägen stannar jag upp. Något glimmade till i ögonvrån och jag vänder mig om. Lite glitter har visst följt med julgranen ut och nu gör den sitt bästa att förgylla trädgården. Faktiskt lyckas den ganska bra. Den lyckades så bra att jag hängde upp den lite mer synlig. Den kan gott få vara där tills våren är på väg.




tisdag 9 februari 2016

Oj, jag har nog en Ernst-samling

Utan att inte riktigt veta hur det gick till så har jag nu en ERNST-samling.
I köksskåpet står två koppar och en skål. Alla pryds av varsitt Ernst-citat och bara det gör dem till en snackis vid en fika. I bokhyllan står "Året med Ernst" och "Lyckan i det lilla" (den senare rekommenderar jag för övrigt varmt). I skåpet ligger fina servetter som jag inte vet om jag någonsin kommer att använda just därför att jag tycker om dem så mycket. Och i söndags fick jag två fina ljusstakar som nu pryder vår långa vita bänk i vardagsrummet. Ljusstakarna är stilrena och vackra i sin enkelhet.



Jag älskar min samling. Med all säkerhet beror det på att jag gillar Ernst. Jag har inga som helst problem med att han syns i tv-rutan lite då och då. Jag gillar att se honom pyssla och fixa, laga smaskig mat och inreda. Många verkar irritera sig förskräckligt på denna människa, men då är det väl bara att låta bli att se programmen? Jag gillar inte fotboll, men istället för att irritera mig över fotbollsspelare så låter jag bli att titta. I min värld är det enkelt.

Hittills har varenda sak i min samling varit en present. Jag antar att folk runt omkring mig insåg att jag behövde en samling långt innan jag fattade... Nu när jag väl har insett detta inser jag också att jag behöver ALLA kopparna (eftersom de pryds av olika citat) och ALLA skålarna. Det finns så mycket fint.

Lånad från modelinn.se

söndag 7 februari 2016

Fingerborgsblommor

I år blir det MÅNGA fingerborgsblommor i rabatten. Det gör absolut ingenting. De är så välkomna. Att det redan nu finns mängder med ljusgröna bladknyten tycker jag känns extra bra. Det går redan nu att föreställa sig de höga blomstänglarna bland de andra växterna. Sånt piggar upp så här i februari.


Här hemma har vi bara blomning vartannat år. Varje säsong tänker jag att jag ska så frön så att vi har fingerborgsblommor varje år, men det har liksom inte blivit av. I år ska jag verkligen vara duktigare på det där. Det kan ju inte vara så rasande svårt att få tag på småplantor i år för blomning nästa sommar? Faktum är att jag tror att det räcker med att åka hem till systern någon dag och tigga till sig några självsådda plantor. Bara så du vet, söstra mi, rätt som det är dyker jag upp med spaden. Hihi!


Fingerborgsblommor frösår sig lätt, men jag tycker inte att det gör någonting. Det är väldigt lätt att gallra bland småplantorna. För egen del har jag en stor nygrävd rabatt som måste fyllas upp, så jag ser fram emot att kunna flytta dit lite plantor i sinom tid.

måndag 1 februari 2016

Jippi! Äntligen är januari förbi!

Ja, visserligen är det fortfarande långt till vår, men årets första vintermånad är äntligen förbi! Det känns härligt att få bläddra i almanackan.

I trädgården har både vintergäck och snödroppar tittat upp, och ljuset stannar kvar längre och längre för varje dag. Det kommer att bli en vår även i år. Hurra!


Igår köpte jag minsann en ny spade. Än så länge står den helt oanvänd och skinande blank mot husväggen. Fast om den tror att det här är ett hushåll där den kommer att få vila, så tror den minsann fel. Jag är självutnämnd grävexpert och har mängder med gräv att göra kommande säsong. Växter ska flyttas, komposten ska vändas och det ska bli rabatter kring lusthuset. Så vila på du lilla spaden, rätt som det är får du jobba hårt.