söndag 27 september 2015

Nu har lugnet lagt sig i hönsgården



Våra tre australorper som vi skaffade i maj fick sällskap av två bruna hybridhönor för ca sex veckor sedan. Allt gick bra så tillvida att inget blodvite uppstod. De nya var charmiga och roliga, men våra australorper gillade dem inte värst...

Det blev problem med äggläggningen. Våra tre vackra australorper gick från att lägga ett ägg var om dagen till att leverera 0-1 ägg om dagen. De nya hönorna la i och för sig ägg, men anledningen till att jag skaffade ytterligare hönor var ju för att jag ville ha FLER ägg om dagen. Jag ville inte ha skitigare hönshus och fler munnar att mätta för samma mängd ägg...


För två-tre veckor sedan bestämde vi oss för att göra oss av med våra hybridhöns. Som tur var behövde de inte flytta så långt, utan min syster och hennes familj förbarmade sig över dem. De behövde bara skaffa ett hönshus... Känns bra att veta var de är och inte mista kontakten med dem helt. Så fort hönshus och gård var på plats packade vi hönornas väskor.

De två bruna flyttade idag och australorperna är därmed återigen ensamma. Förhoppningsvis kommer lugnet att lägga sig, äggläggningen komma i rätt balans och hönsharmoni uppstå.


Här bor de. Eftersom vi har grannar åt två håll och en stor åker nedanför trädgården så vill jag ha koll på mina fjädervänner. Därför bor de inhägnat.
Hönshuset är vinterisolerat och inom kort kommer vi att sätta in en keramik-värmelampa så att huset ska hålla 5-13 grader under vinterhalvåret. Huset byggde vi själva efter egen ritning och det fungerar bra. Nästa hus vi bygger ska dock ha lite annan utformning, men det brådskar inte. Det får helt enkelt vara så här i år.


Från början hade jag luckan åt andra hållet - dvs att det blev en trappa upp till ingången. Det visade sig vara helt onödigt eftersom hönorna hellre stod bredvid trappan och hoppade in än att gå på den sluttande luckan. Dessutom regnade det in i huset när det var dåligt väder.
Lösningen blev alltså att vända på det hela. Nu har de en lucka som öppnas uppåt och spånet inne i huset är därmed mer skyddat från väder och vind.


Huset ser ganska litet ut, men det är gott om plats för tre hönor. Golvytan är 1,5 kvm och längst in finns ett värprede. Jag har fäst upp fodertråget på väggen för att förhindra att smuts ska hamna i maten. Golvet är täckt med kutterspån och halm och på ena långsidan finns ett fönster. Varje kväll ställer jag in vattenbehållaren i huset så att de har tillgång till vatten om de behöver. Själva huset är en byggsats och går att ta i sär.


Hönsgården är 32 kvm stor så de har stor yta att röra sig på. Praktlysing och häggmispel ger sval skugga om hönorna vill och ger härliga platser för sand- och jordbad. Häggmispeln växer så det knakar förresten. Men så får den ju gott om gödning också. Hihi!

Nu får vi alltså se om ordningen återställs hos fam Äggström. Det hoppas jag såklart, för deras ägg är fantastiskt goda!

onsdag 23 september 2015

Vindruvor och prismor


I växthuset har vindruvorna mognat fram. Klasarna som dekorativt hänger ner i luftrummet mellan tak och golv är kompakta och vackra. Tur det eftersom druvorna i sig inte är mycket att hurra för. Hihi! Små och fulla med kärnor. Som tur är gillar hönsen dem så de får vindruvor till frukost, lunch och middag för närvarande.



Jag är lite tokig i prismor och kristaller. Särskilt vackra är de när solen reflekteras i dem och skapar en kaskad av regnbågsdroppar. I växthuset har jag mängder med kristaller - den ena pråligare än den andra. Där passar de in alldeles förträffligt bra. Den här (på bilden ovanför) är en favorit. Rosafärgat glas med gulddekorationer. Den är helt fantastiskt vacker i solen.

onsdag 16 september 2015

Plommon och Lönnmördare

2008 planterade vi ett plommonträd av familjetyp. Dvs att flera olika sorters plommon var påympade på grundstammen. Trädet vi valde hade fyra olika plommonsorter, men minnet sviker dock och jag kommer bara ihåg två av sorterna - Viktoria och Opal.


Grenarna dignar av frukt. Märkligt eftersom vi har gjort vartenda fel man kan göra när det gäller det här trädet. Vi har ingen aning om vilka grenar som bär vilka frukter. Vi har aldrig beskurit det. Vi gallrar inte ur. Vi är inte så noga med att ta bort fjolårets frukt som sitter kvar på grenarna. Trots det så får vi mer frukt än vi kan ta hand om. Mycket faller till marken och krattas bort ur gräsmattan.

Nu börjar trädet bli oregerligt spretigt och vi måste verkligen ta hand om det. Sånt ger jag mig inte på själv, så det blir till att ringa nån som kan det där. Vi har en duktig lönnmördare i telefonlistan så det är bara att lyfta luren.
(Förklaring:
För några år sedan hade vi följande korta dialog i bilen:
Maken: "Kolla däruppe! Den som sågar ner stora grenar och glesar ur - det är en arborist."
Sonen replikerar blixtsnabbt: "Nej, det är en lönnmördare."
Sedan dess kallar vi alla arborister helt enkelt för lönnmördare.)

Hoppas ni alla har en skön onsdag kväll!

måndag 14 september 2015

September i växthuset

Hösten är på ingång. Jag tänker inte gå så långt som att påstå att den redan är här, men den är definitivt på väg. Även om solen värmer skönt så är kvällarna kyligare och mörkare.

I växthuset fortsätter Gardeners Delight att leverera. Själva plantorna börjar se lite trötta ut, men tomaterna fortsätter som sagt att rodna och mogna. Vi äter mängder med tomater men tröttar inte alls. Den här tomatsorten är fantastisk.

Fem Gardeners Delight delar utrymme i den breda odlingsbädden.




Nästa år ska jag göra om lite i växthuset. Insidan ska målas vit och jag ska ta ut de stora fåtöljerna. Istället vill jag ha ett matbord och någon bra förvaringsplats för t ex handskar. Eftersom tålamod inte är min starkaste sida så lyfte jag in ett bord med tillhörande stolar redan idag (bara för att testa lite) och blev rätt så nöjd. Det kan nog bli bra när allt annat runt omkring blir iordningställt. Men redan nu är det en fin plats för ljus, te och höstmys.



På bordet står den lilla rosa kannan som jag fyndade på ett loppis förra sommaren. Jag vet inte riktigt vad det är med den, men jag älskar den verkligen! Idag finns det lavendel, rosenflockel och jätteverbena i den.


söndag 13 september 2015

Det var ju det här med köpstopp förstås...

Igår var jag på höstmarknad på systerns fantastiska trädgårdsbutik - Trädgårdsidyll. (Klicka HÄR om ni vill kika på deras hemsida.) Jag hade köpstopp och skulle därför inte köpa någonting. Inte så mycket som en blomknopp skulle följa med hem.

Låt mig säga det så här: det gick åt skogen. Såklart. Men jag tyckte ändå jag var ganska duktig. Jag köpte faktiskt inte halva affären utan bara tre ljung, vilket måste anses vara en bedrift.


Nu är ljungen planterad i en av våra stora upphöjda lådor på altanen. Små småningom ska det pyntas ytterligare med pumpor och nån ljusslinga, men för tillfället får det räcka så här.



lördag 12 september 2015

Hibiskus

Äntligen har trädgårdshibiskusen slagit ut. Blommorna är SÅ vackra och när jag har fått ordning på några andra rabatter i trädgården måste jag nog ha lite fler hibiskusar. Det finns ju så många vackra färger!



Bladverket är lite glest, men jag har varit riktigt dålig på att gödsla den i år. Den fick inte ens någon ny kompostjord i våras, vilket den naturligtvis borde ha fått. "Som man bäddar får man ligga" heter det väl, så jag lovar härmed att jag kommer att ta bättre hand om den nästa säsong.


Nedanför hibiskusen har backtimjan brett ut sig ordentligt. Det är en tät och vacker matta mellan växter och stenplattor. Jag är väldigt nöjd med hur det hela håller på att växa ihop. Nästa år borde ruinen ha blivit betydligt lummigare.

Nu ska jag strax åka iväg på höstträdgårdsmarknad. Det blir naturligtvis jättekul! Men även en utmaning eftersom jag högt har uttalat ett köpstopp för mig själv. Hela familjen hörde mig. Årets trädgårdsår har nämligen slagit rekord. Plastkortet har dragits alldeles för många gånger i olika betalmaskiner...

torsdag 10 september 2015

Bladpersilja - min och sniglarnas favorit

Före sommaren satte jag två plantor persilja i en av pallkragarna. En bladpersilja och en krusbladig persilja. Då, när jag planterade dem, undrade jag varför jag ens valde att sätta en krusbladig eftersom den egentligen inte är någon storfavorit hos mig. Nu är jag glad över den eftersom det är den enda persiljan som jag får i år.

Ursäkta de stillsamma kraftuttrycken men: jäkla, jäkla, jäkla sniglar!


 

Det är uppenbart vilken sort sniglarna föredrar. Den krusbladiga persiljan lever och mår bra. Bladpersiljan däremot... suck.

Så nu gäller det att komma ihåg: Nästa år får det bli bladpersilja i kruka. Kanske något sånt här? Det hade varit ett kul inslag i köksträdgården.

Bilden är lånad från 101 nya Ideer



onsdag 9 september 2015

Bianca är på gång - yes!

Min köksträdgård är inte särskilt stor. Den består av fyra stycken pallkragar à 120 x 200 samt en pallkrage på 80 x 60. Förra året hade jag jordärtskockor i en av de större pallkragarna. Hela femton knölar hade jag pulat ner i tron om att det var lagom, kanske rent av lite för lite... Jösses så det växte! Och enorma mängder jordärtskockor fick vi dessutom!

Ett av femton lass med skockor. Goda men många!

I år vet jag bättre och satte endast fem knölar i den lite mindre pallkragen som står intill ruinen. Jag känner mig helt lugn med att den mängden kommer att räcka och bli över. Än så länge är det förstås alldeles för tidigt att gräva upp knölarna, men snart. Snart! Åh, SNART kan jag äntligen ugnsrosta dem med timjan och olivolja! Mums!


Själva växten är vacker tycker jag. De gula blommorna lyser som solar mot den gröna flädern och den blå himlen. Jag tittar på dem så mycket jag bara kan, lagrar färgerna och formerna i minnet, så att jag kan ha dem med mig när vintern kommer med sina vita, grå och bruna färgskalor.


tisdag 8 september 2015

Gott och blandat

Så här års brukar jag drabbas av någon slags lätt panik över att vintern är på väg - att allt är över, slut, förbi. Märkligt egentligen eftersom sensommaren är en fantastisk tid på året då vi verkligen kan njuta och skörda frukterna av de gångna månadernas påtande i köksträdgården. Många tycker att det här är den bästa tiden på året och jag försöker verkligen sälla mig till den skaran. Det är lite svårt...

I år känns det (som tur är) inte så farligt. Faktiskt så känns det ganska skönt att andas in den friska, något svalare, luften medan jag plockar varma tomater direkt från plantorna i växthuset. Och det finns faktiskt en lång rad höjdpunkter därute.

Som jordgubbsplantorna t ex. De revar sig underbart roligt. Med livlig fantasi ser de ut som en bild tagen över jorden - infrastrukturernas centrum och räckvidd.


Eller minimajsplantorna som äntligen levererar! Kolvarna är helt perfekta och underbart goda.


Sent omsider blev det en Kronärtskocka Herrgård planterad. Måtte den hinna rota sig ordentligt så att den klarar vintern. Jag har läst på allt jag kan hitta kring den här arten som sägs vara härdig i södra Sverige.


Sist men inte minst blir det ju fantastiskt god mat så här års. Eller vad sägs om den här finfina blandningen? Egen tomat, minimajs, vitlök, timjan, persilja och paprika stekt i citronsmakande olivolja och serverade med pasta. Edamamebönorna är dock inte egenodlade. Är det någon som vet om man kan odla dem här hos oss? De är så goda, så det vill jag ju gärna.